till allt som är vackert

Idag har jag hurtat runt och gått på seminarium, promenerat i snöfall till affären, städat köket hundra gånger, lagat middag, bjudit mamma och Lennart på nybakade hembakade semlor med egengjord mandelmassa (för den är godast) och skaffat instagram. Troligtvis sist av alla, men det gör inget. Nu ska jag sätta mig och studera gotiken i Selma Lagerlöfs författarskap och förbereda mig inför morgondagens grupparbete, men gaaanska snart ska jag krypa ner i sängen för nu somnar jag nästan ståendes.

 

Åh, jag har också hunnit köpa en iPhone 5. Iiiiiiih!! Men det var igår innan jag åt sushimiddag med min bästa Anna.

Uppe tidigt för att hinna med allt som ska hinnas med idag. Den här veckan känns halvt oöverkomlig i litteraturvetenskap b-kursen. En såndär vecka prestationsångesten kan få en chans att ta över. Men för att parera den och använda den till något bra är jag uppe tidigt och planerar, etablerar känslan att allt jag gör är tillräckligt och att allt kommer hinnas med. Ibland måste man påminna sig själv om självklara saker som att man duger, att man presterar kvalitet och gör man inte det så är det bra ändå.

Vinterpromenad i skogen, varm choklad hos svärmoren, en gnutta eftermiddagspluggande, morotssoppa till middag, chokladglass med varma hallon till efterrätt ackompanjerandes av Gangster Squad. Jag har nog fått ut det mesta av den här vackra söndagen nu och ska styra kosan emot sängen.

Jag önskar mig en egen plats. Ett eget skrivbord vid ett fönster, i ett ljust rum. Det ljusaste rummet i vår lilla lägenhet är sovrummet, men där får verkligen inget skrivbord plats så jag får sitta i sängen istället. I det långa loppet är det inte särskilt ergonomiskt, så när diverse kroppsdelar skriker förflyttar jag mig till bordet i köket. Där sitter man bättre och har bättre plats för böcker och skrivdon, men dit når inte dagsljuset ordentligt och allt måste städas undan när det är dags för matlagning. Jag önskar mig en egen plats. Där jag kan samla inspiration, där alla mina pennor kan bo, där jag kan skriva en massa och pyssla. Där jag kan vara ifred utan att bli störd och där jag kan sitta utan att störa någon annan. En helt egen plats helt enkelt.

 

Jag har sett soluppgången över taken och kysst min pojke hejdå tusen gånger. Under en filt sitter jag uppkrupen i soffan med morgonkaffet i handen och en mördande träningsvärk, snart är det dags att göra sig i ordning för dagen. Jag börjar inte jobba förrän kl. 12. Kvällens agenda handlar om att baka och planera fika inför min födelsedag imorgon. Jag visste inte att det var februari redan.