Magical forest.
Foto: jag, hösten 2013
She spoke of places I had never been.
Idag är det nedpackning av allt jag tvättade och städade undan igår, för imorgon åker jag till Köpenhamn! Jag älskar att resa, att känna in nya städer och platser, att inte veta vad som ska hända från en timme till en annan. Jag kan inte säga att studiebidraget ger utrymme till så många reseäventyr, vilket i sig ger lite ångest. Men å andra sidan är det nog dödligt med monotoni och nya omgivningar och förutsättningar ger blod i kinderna och liv i ögonen!
Sommarö och kostomläggning.
Foto: från min instagram.
De senaste dagarna har spenderats på min pappas landställe på Visingsö. Midsommar och nedvarvning och ett och annat bromsbett. Det är en så fantastiskt fin ö att man får hjärtknip! Och så hjälper det ju inte att man är där med världens finaste pojke också.
Från och med idag börjar jag äta en antiinflammatorisk kost som jag hoppas ska hjälpa emot vad som troligtvis är endometrios. Utan att gå närmre in på det just nu så är det en sjukdom som resulterar i inflammationer i kroppen och galet smärtsam mens. Vad jag gör med kosten är att jag plockar bort allt socker, spannmål och mjölkprodukter och försöker äta mer antiinflammatoriska råvaror som ingefära eller mörka bär. Det här kombinerar jag förstås med min redan vegitariska kost där allt mörkt kött, kyckling och fläsk är uteslutet. Jag tänker att jag ger det två månader för att se vad det resulterar i. Fungerar det inte är jag tillbaka på noll igen.
"Her face was sad and lovely with bright things in it, bright eyes and a bright passionate mouth."
B-uppsatsskrivandet börjar närma sig ett slut och jag börjar skymta en sommar. Jag har varit begravd under böcker sen i höstas och njuter av solglimtarna och den friska luften. Efter dagens handledarmöte tog jag en egenvald (!) bok och satte mig på balkongen och sög i mig alla strålar jag kom åt. Nu ska jag ta min sambo och åka och handla, sen ser jag fram emot en eminent middag. Vad den nu ska bestå av.
K.
Diamonds are forever.
Foto: jag, maj 2013.
För ett tag sedan stötte jag dessa pappersdiamanter hos An-Magritt. Jag skrev ut mallen och klippte till papper, men det var inte förrän igår - en stillsam sjukdag - som jag fick möjlighet att göra dem. En perfekt sysselsättning om man är sådär uttråkad som man blir av att vara sjuk, men fortfarande borde ta det lugnt med sig själv. Allt man behöver är mallen (som finns hos Minieco), lite papper av valfritt slag, en linjal, en synål, lim och lite tålamod. Jag använde mitt leg som linjal, det är kortare och lättare att hantera (och så hittade jag inte den vanliga linjalen). Den vita diamanten är gjord på vanligt skrivpapper och den blå av postpapper. Eftersom postpappret är lite tunnare var det svårare att hantera, men jag kan tänka mig att om man klistrar fast ett lite hårdare papper under så går det hur bra som helst. Enkla instruktioner och bilder finns också hos Minieco. Nu vilar mina nya diamanter på våra nya stringhyllor i sovrummet, redo att ingå i ett fint litet stilleben!
Hello Erin.
Via Studded Hearts.
Rika Magazine S/S 2013.
Photography: Annemarieke van Drimmelen | Styling: Dimphy den Otter | Model: Erin Wasson
"A man and a slightly neurotic woman."
En helg av vårsol, vänner, kultur och återförening. En fin helg med andra ord. Julia kom hem en sväng från Värmlandsskogarna och firade sin födelsedag med buller och bång som slutade i att hela festsällskapet övernattade. Jag lyckades bara sova i tre timmar och gick upp och spelade monopol med vissa som inte sovit alls.
När alla vaknat drack vi kaffe i solen på trappen och på hemvägen köpte jag jordens största godispåse och spenderade resten av dagen i soffan med Sex and the City, för jag kände mig lite hjärtekrossad och behövde boostas.
På kvällen kom Tim äntligen hem från sin turné i Göteborg så allt kunde bli som vanligt igen. Sen avslutades helgen med Rain Man på Rival med jobbet. Som student är veckodagarna lite vaga, men konstigt nog känns helg alltid som helg.
Foto: jag, iPhone mars 2013.
The Cut.
Ombré-trenden nådde sitt bäst före datum för längesen och mitt höftlånga hår var så visset och ledset att jag bestämde mig för en radikal förändring. Med inspiration från Christine Centenera, Mandy Shadforth och Mila Kunis klippte jag av mina längder vid axlarna och färgade det en nyans mörkare brunt. Känner mig lätt och fri!
Ut ur idet.
Faller i gropar och glömmer vad som är vackert. Nu är det dags att försöka lägga undan vårvinterns apati och ta sig ur vinterdvalan.
And it's one life and it's this life and it's beautiful.
Sushilunchat med Sara hos Arga Tanten (jag minns inte vad stället heter egentligen), jordens godaste sushi och den gulligaste, mest missförstådda ägarinnan.
Nu sitter jag på tvärbanan med hög musik i hörlurarna och låtsas att jag är själv. Jag hatar att åka ihopträngd med en massa random folk, men danspasset i andra ändan är värt det. Tur dock att Tim hämtar mig när jag ska hem igen.
Koma.
Först har jag befunnit mig i helgkoma och sedan i tentakoma. En lugn metodisk tentakoma utan en enda panikkänsla och inlämning flera timmar innan deadline. Vad har hänt med mig?! Jag har i alla fall firat detta med nyupphängda gardiner, filmmiddag, yogapass och chokladglass. Och gosat på den bästa så klart.
Rymdnaglar.
Space nails! Grundat med svart nagellack, tunt med silverlack och sist ett genomskinligt med stora glitterkorn i.
Walking on walls, stealing booze and hour long hungry kisses.
Foto: mina första två instagrambilder!
Idag har jag hurtat runt och gått på seminarium, promenerat i snöfall till affären, städat köket hundra gånger, lagat middag, bjudit mamma och Lennart på nybakade hembakade semlor med egengjord mandelmassa (för den är godast) och skaffat instagram. Troligtvis sist av alla, men det gör inget. Nu ska jag sätta mig och studera gotiken i Selma Lagerlöfs författarskap och förbereda mig inför morgondagens grupparbete, men gaaanska snart ska jag krypa ner i sängen för nu somnar jag nästan ståendes.
Åh, jag har också hunnit köpa en iPhone 5. Iiiiiiih!! Men det var igår innan jag åt sushimiddag med min bästa Anna.
Busy Week.
Foto: jag, september 2012.
Uppe tidigt för att hinna med allt som ska hinnas med idag. Den här veckan känns halvt oöverkomlig i litteraturvetenskap b-kursen. En såndär vecka prestationsångesten kan få en chans att ta över. Men för att parera den och använda den till något bra är jag uppe tidigt och planerar, etablerar känslan att allt jag gör är tillräckligt och att allt kommer hinnas med. Ibland måste man påminna sig själv om självklara saker som att man duger, att man presterar kvalitet och gör man inte det så är det bra ändå.
